halvpanikkänslor

Det är lite halvpanikkänslor just nu. Jag var duktig och gick upp ganska tidigt idag. Satte inte på datorn förrän vid 2-tiden. Tänkte faktiskt inte ens på datorn. Tänkte inte ens på att äta. Jag var alldeles för upptagen med min lektionsplanering. Det är ett märkligt under att jag lyckades komma ihåg att dra iväg med tvättkorgen till tvättstugan, dra ut med soppåsar till återvinningsstationen och grundligt städa hela lägenheten. Jag drog till och med upp locket på brunnen i duschen för att dra ut hårbollar (jag vet, visst låter det trevligt!?). Det är hår i hela min lägenhet. Hur nogrann jag än försöker vara när jag borstar håret så sprider det sig och hamnar precis överallt och sen fastnar andra saker i det också. Ni skulle bara se hur dammsugaren ser ut när jag dammsuger mattan. Jag måste stanna upp för varannan ruta (min matta är rutig) ungefär för att rensa öppningen. Men nu är det rent och fint här en stund.

Det enda som rört sig i mitt huvud idag är min lektionsplanering. Allt det andra gjorde jag automatiskt. Jag ska ha min sista lektion i eltrean i morgon, den sista av tre på temat arbetarförfattare. Första lektionen gick jag igenom lite allmän information om arbetarförfattarna. Andra lektionen läste vi en dikt av Harry Martinson och en novell av Ivar Lo-Johansson och diskuterade dessa. I morgon ska jag börja med att prata lite mer om Vihelm Moberg och om hans böcker om utvandrarna och sen till sist ska vi gå igenom texten av Moa Martinson som eleverna fick som läxa att läsa till i morgon. Det återstår att se om de har läst den eller inte, men jag har försökt förbereda mig på möjligheten att de inte gjort det också.

Det låter ju bra så, men jag vet inte riktigt hur det kommer att fungera i praktiken. Jag ville ha en något mer intresseväckande eller i alla fall annorlunda inledning på lektionen i morgon, så jag börjar med att spela upp en låt ur musikalen Kristina från Duvemåla. Texten får ligga som en over-head under tiden. Det kanske kan fungera, om nu inte hälften kommer för sent och dundrar in mitt under sången. Nåväl. Jag är lite osäker på hur väl de frågor jag kommit på till Moa Martinson-texten kommer att fungera. Jag hoppas att det kan bli lite diskussion i alla fall och inte bara falla platt direkt.

Jag kom fram till att den här gången är det i alla fall inte rena ämneskunskaper som oroar mig, för jag kan det jag pratar om och har dessutom repeterat en massa. Det som oroar den här gången är hur jag bäst förmedlar vad jag kan och gör det intressant nog att komma ihåg, rent pedagogiska saker alltså. Det känns åtminstone lite lugnande, för det är den pedagogiska sidan jag borde ha problem med, om något, vid det här laget. Jag vet inte om jag vågar frågar eleverna vad de minns av förra lektionen, för jag är lite rädd att få höra något i stil med: ”Det var något om en daggmask och en gryta.” Fast minns de det så har jag väl åstadkommit något i alla fall, då kanske de känner igen just det om de hör talas om den där daggmasken och grytan vid något annat tillfälle. Äsch.. jag är förberedd, kan inte göra mycket mer, får höra vad min handledare och min mentor säger i morgon eftermiddag. Hu.. två som ska iaktta och bedöma.

halvpanikkänslor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *